cirkuslopporna

Dagarna rullar på,månaderna och veckorna likaså.

Tänker ofta på vår dotter såklart och försöker hitta framtidsplaner och nya mål.

Är så konstigt alltihopa.

Så fort ett liv kan vända.

Är nu fyra månader och två veckor sedan dottern dog.

Känns som en evighet.

Känns som år.

Känslorna har åkt berg och dalbana och nu är det sorgen som mest känns av.

 

Framtid.

Vad vill jag göra i framtiden.

Jo jag har lite tankar.

Får se vad som händer härnäst.

Ögonlysa Roxie i januari.

 

Börjat träna hundar igen.

 

Vi är fortfarande en familj som försöker lappa ihop oss.

Jag söker inte medlidande.

Mitt skrivande är som terapi för mig.

 

Ha en god fortsättning.

 

Bilden föreställer jag och Roxie på en kinesspecial.

Fotograf Jean T Alexandersson