För två år och fyra månader sedan hände det värsta som kan hända en familj

Vår dotter tog sitt liv.
Endast 24 år gammal.
Det har varit en tuff tid för oss alla att gå igenom detta och sorgen är något man får lära sig att leva bredvid,det är inget som går över.
Jag har skrivit i SPES gruppen på facebook och hittat många vars barn tagit sina liv,oftast har de haft en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning också.
Många likheter har jag funnit, dels i barnen ,dels i det som familjerna tvingas gå igenom.
Vi är inte ensamma om vår sorg.
 
Jag har nu sparat ner allt jag skrivit i SPES gruppen och samlar det här i detta blogginlägg för nu känns det som jag orkar visa det i min blogg .
 
 
 
 
 
 

Om jag kunde, skulle jag tala om för dej att vi fixar det här♥️

Om du lät mej, skulle jag göra allt för dej♥️

Om jag kunde skulle jag bära din smärta ♥️

Om jag kunde, hade jag gett mitt liv för dej ♥️

Men det går ju inte och jag är kvar här tillsammans med din pappa och lillebror ♥️

Du hade sagt om du kunnat se mig nu, skärp dej för fan ♥️🌹

 

 Obs starkt inlägg!!!!

Vår dotter har skrivit massa saker genom åren och sparat massa konversationer 💔Råkade nyss läsa ett där hon skriver att hon då 2014, 19 år gammal åt hon tre mediciner och hon skulle få flera till, hon skriver de vill tvinga på henne mediciner och de hjälper ändå inte. Känner mig som en knarkare skriver hon. Mitt mammahjärta går sönder. 💔

Dessutom skriver hon att läkaren blivit arg och sagt att vill du hellre ta ditt liv än att ta medicin?😠

Fy fan vad jag hatar psykiatrivården.

De tog vår dotter.

 

Sorgen är så stark. "Man får lära sig att leva med sorgen" sade de på Spes. Visst tänkte jag, den kommer alltid finnas där. Hur vi än tänker, gör, säger, så finns den där. Sorgen vilar inte eller försvinner. Den nästlar sig fast som en taggig rosbuske. Jag är förändrad. Vet att livet kan vända på några minuter. Leia, (hunden) kommer med sin leksak, buffar på mig. "Lek med mig" ♥️♥️♥️♥️Ronja (nästa hund) kommer och ser på mig med sina mörka trogna ögon ♥️♥️♥️♥️

 

Hur många av er tänker: Hur kunde det hända? Hur kunde jag inte veta? Mitt egna barn?

Vår dotter visade aldrig hur illa det var. Visade upp en fasad. Stängde av de värsta känslorna. Vi trodde det "bara" var panikångest men med facit i hand har vi förstått att hon måste ha burit på självmordstankar en längre tid.

Någon som känner igen?

 

 Till min dotter i Nanjigala.

(Hon sade till kompisar att hon trodde Nanjigala fanns.) 

Älskade barn. Du kämpade så med skola, arbete och din ångest. Från början panikångest som eskalerade och blev ångest.

Älskade dotter, Du fattas mig. Det går inte en timme utan att jag tänker på dig.

I butiken ser jag en strumpa med prickar på. Såna hade du.

Jag ser hårsnoddar, såna hade du. Jag ser din parfym i badrumsskåpet och sprayar lite. Så doftade du.

Jag ser unga tjejer som påminner om dej, som har håret uppsatt i lös knut, så såg du ut.

Ser en mamma med sin lilla dotter.

Ja så var det ja.

Minnen, känslor, saknad.

Hoppas du har frid nu.

Ja det har du ju.

Älskade dotter du saknas mej.

♥️🌹♥️🌹♥️🌹♥️

 

 En mycket god vän sade till mig då jag berättade att jag ser saker tydligare nu  som jag inte sett tidigare i mitt liv;

 "Jag tror ditt känsloliv förändrats mycket i och med din dotters död. Du har jobbat hårt och gör det fortfarande. Då får en djupare kontakt med sitt innersta och det får saker att hända."

Dessa ord kändes så rätt. 

En del människor har verkligen förmågan att sätta ord på det man känner <3  Kram till er alla <3

 

Saknar dig så mycket.

Förstår inte varför vår kärlek inte räckte.

Mamma älskade dig.

Pappa älskade dig.

Vi var så stolta över dig.

Stolta över den du var.

 

Hur kunde vi missa och hur kunde vi tappa dig så fullständigt.

Om jag kunde vrida tillbaka tiden.

Säga och göra annorlunda.

Hade du då stannat hos oss?

Hade du då  lyssnat bättre?

Hade vi kunnat bota ditt dåliga självförtroende, din psykiska ohälsa.

Hade vi kunnat skydda dig bättre.

 

Hur????

 

Du var så stolt. Så stark utåt. Du kunde. Du visade starka sidor utåt.

De mörka tankarna tryckte du innåt. Inte visa utåt.

De mörka tankarna växte innuti dig tills bubblan till slut sprack.

Kämpade på tills ångesten tog över ditt liv, dina tankar.

 

Jävla psykiska ohälsa.

Varför tog du just vår dotter?

Jag hatar dig psykisk ohälsa.

Jag fördömmer dig.

 

 Tystnad.

Sorgen är kvar.

Andas.

Våga känna.

Våga leva.

 

Jag ska fan klarar detta.

Älskar dig min dotter."

 

Kram till Er alla därute♥️♥️♥️♥️♥️♥️

Ellinors mamma 1995-2019

 

 

Har ni drömt där era barn varit med i drömmen? Vår dotter tog sitt liv i augusti 2019 och vi visste inte att hon hade suicidala tankar.

Hon hade adhd, panikångest och senare ångest.

I första drömmen såg hon lugnt på mig och sade. :"mamma, det är lugnt, jag har det bra nu"

I andra drömmen har hon varit lika lugn och även gjort tokiga saker och jag skrattat.

Märkliga drömmar.

Jag pratar med henne i mitt inre och hör hennes kommentarer i olika situationer.

Var hos min syster idag och vi pratade mycket om min fina dotter ♥️🌹

De är nog med oss i resten av våra liv ♥️I våra hjärtan, i våra tankar, minnen och känslor 🌹♥️🌹♥️🌹♥️🌹

 

 Jag är trasig. Det gör ont. Som ett sår som aldrig läker. Hjärtat sörjer. Tårarna rinner. Kommer jag nånsin känna glädje igen? Kommer jag nånsin bli hel igen? Varje gång något påminner mig om dig, bubblar sorgen upp och tankarna snurrar. Varför? 

Du var inte rustad för denna värld. Inte klar för vuxenvärlden. Du ville stå på egna ben o flytta hemifrån men du var fortfarande beroende av oss. Vi trodde du skulle fixa det, att du skulle utvecklas i och med att du trivdes med ditt jobb. Allt verkade så bra. 

Vi visste inte att du haft självmordstankar länge. 

Du fick diagnos adhd och psykiatrin övertalade dej ta en till diagnos för att öht få hjälp. 

Blir så arg. 

Har ingen tillit alls till psykiatrin. 

Vet att du inte tyckte att psykiatrin var bra. 

Den terapeft du klickade med gick på gravvick och då rasade din värld. 

Allt har vi fått läsa i journal och dina anteckningar. 

Så mycket att bearbeta. 

Så mycket sorg. 

Mitt hjärta värker. 

Ny dag. 

Sovit dåligt och haft mardrömmar ett tag. 

Måste fylla min dag med något fint att minnas. 

Måste. 

Kämpa.

 

 Idag är en dålig dag ♥️🌹sorgen och saknaden ger mig en käftsmäll💔Imorgon är en ny dag 🌹Ellinors mamma 1995-2019♥️🌹

 

Vi överlevde din födelsedag, 10 juni . Kände mig olustig och sov dåligt dagarna innan. Tänkte ofrivilligt på hur du avskydde födelsedagar. Älskade dotter, hoppas du nu har frid och känner lugn vilket du inte gjorde på jorden. Hoppas du är med mormor,morfar,farmor och Puma/hunden som alltid ville vara i ditt rum och den enda du alltid släppte in i din hemliga vrå <3 

Vi saknar dig.

Mamma saknar dig oändligt och kommer alltid göra.

Vi kämpar på att leva våra liv. 

Idag ska jag träffa en ny hundkompis och vi kommer nog ha jättetrevligt <3 Kram mamma ,Ellinors mamma 1995-2019 <3

 

 Du är med mej i mitt hjärta, i mina tankar och i allt jag gör ♥️Jag hör dej och jag känner dej ♥️Bär med mej allt du sagt och gjort så länge jag lever ♥️Älskar Dej för den du var och kommer alltid älska Dej och vara stolt över Dej ♥️Vackraste snällaste roligaste dotra ♥️Vi ses igen när det är dags♥️Du har bara gått före🌹🌺Ellinors Mamma  1995-2019♥️

 

 Måste bara fråga hur ni upplever att er omgivning reagerar. När jag får frågan om jag har barn och jag berättar så tystnar de. Och när man kommer till jobbet efter semestern ser kollegor oroliga ut när de frågar hur man haft det. Är det bara inbillning?

Eller är folk så osäkra hur de ska våga fråga och prata om psykisk ohälsa död m. m.

Visserligen bad jag kollegor att inte prata om detta direkt då för 2 år sedan  jag kom till jobbet men jag menade ju då eftersom det var så laddat.

Jag brukar nämna min dotter och minnen o så men känner att folk inte törs fråga mer om ni förstår hur jag menar?

 

Två år och två månader har gått sedan den värsta dagen i vårt liv kom. Vår dotter 24 år gammal hade tagit sitt liv,låg i respirator först, sedan konstaterades hjärnskador och vi fick uppleva våra värsta 8 dagar i vårt liv innan du dog. Så mycket smärta,så många frågor,varför förstod vi inte, hur kunde hon hålla så mycket inom sig, varför bad hon inte oss om hjälp,varför varför.....

 

Det är smärtsamt att tänka på att man förlorat ett barn för alltid.

Tiden går och de värsta dagarna blev veckor och sakta månader. Med tiden minskar frågorna och man tänker att detta  är definitivt.

Hon kommer inte tillbaka och hur ska vi komma vidare.

 

Vad har vi, vad ska vi satsa på,hur kommer vi vidare med våra liv.

Vad är viktigt i livet,vad är inte viktigt.

Saknaden kommer och går. Ibland slår sorgen undan ens ben och man gråter. Sörjer.

Snart är det Alla Helgons Dag, vi ska åka och sätta dit ett ljus som brinner länge.

Finns det ljus som brinner för evigt?

Älskade dotter, vi saknar dig och vi kämpar på varje dag <3

 

När vår dotter tog sitt liv för två år sedan sade vänner och bekanta :"att förlora ett barn är det värsta som kan hända en".

Jag tänkte, jaaa visst är det så men så gick tiden och jag märkte hur andra inte kunde förstå vad vi går igenom. De enda som vet exakt vad vi går igenom är ni härinne i gruppen och andra som går/gått igenom samma.

Min man sa att de kanske säger så för att visa sitt deltagande?

Jag tycker det är jobbigt om ngn frågar mig ngt och jag nämner att dottern inte länge lever. Tystnad.

Personen byter samtalsämne. Det känns. Men det är nog så, svårt för folk att prata om ngt de ej känner till eller vet hur de ska prata om.

Lättare undvika?

Vår dotter finns i våra minnen, våra hjärtan, våra tankar, våra handlingar resten av våra liv. Även om det inte syns så visst är hon med oss fast bara så vi vet.

Kram till er alla och våga prata om de ni mist.

Ibland är det jobbigt, ibland lättare.

Jag har mina fyra healare jag 🥰♥️🌺

På bilden min yngsta🌸

 

För första gången på två år, lyckades jag prata fritt om vår dotter och hennes psykiska ohälsa m.m med en kollega som lyssnade jättefint utan att tycka synd om mig. Vi var få som jobbade och pratade om annat och kom in på familj och det bara rann ur mig,helt naturligt och kändes som en stor sten lossnade från mitt hjärta. Tacksam <3 <3 <3 Önskar Er all en fin helg <3

 

 Tredje julen utan vår dotter ♥️Hon blev bara 24 år och vi kämpar varje dag att försöka tänka framåt, uthärda sorgen och tänka positivt.♥️Sorgen och saknaden tar sån enorm energi♥️

Trött ♥️

Sysselsätter oss men ibland går ändå luften bara ur en♥️Dottern finns överallt. Minnen kommer hela tiden. Oftast blir man sorgsen ♥️

Älskade dotter, du fattas oss♥️Kommer alltid älska dej och alltid vara stolt över dej och din tid på jorden ♥️🌹🎀

Ellinors mamma 1995-2019🌹