cirkuslopporna

Jag får ångest när jag har mycket att göra som jag undrar hur jag ska hinna med, när jag ska göra något helt nytt och inte riktigt har kontroll eller inte hittar till platsen, när det blir fullt med folk på tunnelbana/buss och jag känner mig instängd, när jag inte kan somna fast jag ska upp jättetidigt osv osv. Oftast får jag ångest när det gäller krav (som att jag MÅSTE vara på ett läkarmöte kl 08.00 imorgon bitti och så är jag fortfarande vaken vid 03.00) eller situationer jag inte har full kontroll över.

När jag får panikångest känns det som att jag ska bli galen, dö, svimma, gråta och spy på samma gång. Det snurrar och jag får ingen luft, samtidigt som marken under mig bara försvinner. Ibland kan det svartna för ögonen en liten stund och hörseln liksom "försvinner": jag kan höra att någon pratar med mig men uppfattar inte vad personen säger eftersom jag inte kan fokusera just då. En panikångestattack är som att förlora kontrollen över både kroppen och hjärnan.

Trots att jag har överlevt tidigare panikattacker är jag ändå rädd för att få det igen av den anledningen att jag upplevde det som otroligt obehagligt, och jag vill inte uppleva det igen. Oavsett hur snabbt den går över eller om det inte händer något "farligt" så är den lilla stunden tillräckligt obehaglig för att jag ska vilja undvika det till varje pris.

När jag har stark "vanlig ångest" kan det kännas som att någon tar ett stryptag runt min hals och att det ligger nåt riktigt tungt på bröstet, men jag känner inte att jag kommer svimma eller dö utan helt enkelt bara att det är väldigt svårt att andas. Har jag haft ångest i flera dagar i sträck kan jag börja få ont i huvudet, magen och nacken/kroppen."