Det här med avel och uppfödning
Haft en hel del tankar om avel och uppfödning de senaste åren.
Mer på senare tid.
Har bara haft två kullar med min äldsta tik som idag är 12 år och pigg.
Jättenöjd med hennes avkommor.
Med åren blir man mer och mer kritisk.
Bra eller dåligt?
Mentalitet och hälsa är ju viktigast i avel,inte sant?
Att ta valpar är ett stort ansvar och innebär ett roligt men också ett arbete 24 timmar dygnet runt.
Åtminstone till en början.
Tikens kropp utsätts för stora påfrestningar i och med dräktighet och valpning.
Valparna ska kunna dia och tiken ska må bra.
Duger min tik i avel?
Gäller att vara mycket kritisk och granska sin tik.
Tik och hane bör matcha varandra,inte bara mentalt,även stamtavlemässigt.
Jag har väldigt få kullar .....men de är väl genomtänkta.
Så den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
