Släppa taget
Varje dag tänker jag på dig.
Varje dag undrar jag vad som hände din sista tid.
Vad grubblade du på.
Har frågat massor av vänner till dig....
Läst massor av det du skrivit och sparat...
Försökt hitta svar.
Jag vet att du tidigare i år sagt till dina vänner att du var fucking trött på ditt liv.
Att du stod och stampade på samma ställe medan andra kom vidare med sina liv.
Utbildning,familj och så vidare.
Du kände dig stressad tror jag.
Du kände dig nog fast i psykiatrivården och du ville sluta med medicinerna sade du till mig i somras.
Du har sagt till en fb kompis att du funderade på att sluta med en antideppressiv medicin själv. Läkarna ville inte ta bort den medicinen.
Vet hur du var mot mediciner från början.
Jag tror du bara ville leva ett vanligt liv.Du älskade barn.
Till mig sade du att reumatologen sagt då du fick diagnos Sjögrens i juli att du borde noga överväga om du verkligen skulle skaffa barn då de kan födas med hjärtfel om mamman har Sjögrens.
Sjögrens är en reumatologisk sjukdom som gör att man åker på infektioner lätt och får inflammationer i musklerna.
Du var ofta sjuk och hade ont i kroppen.
Jag har också via dina vänner fått veta hur du nedvärderade dig själv,att du inte förstod ditt värde som person.
Du har själv sagt till terapeut att du stöter bort killar/tjejer när det blivit för nära relationer.Troligtvis för att du blev rädd.
Rädd för att bli kär,rädd för att känna kanske och defenitivt rädd för att bli sviken.
Du hade så stor potential men du orkade nog inte kämpa längre.
Du tappade hoppet på att du skulle komma vidare tror jag.
Du avskydde avsked.
Älskade dotter.
Du hade kommit in på förrskollärarutbildningen såg vi nyligen och du träffade en underbar kille som du själv sagt till kompisar att han var för bra för dig.
Fan Ellinor.
Kom tillbaka.
Jag och pappa saknar dig oändligt.
Vi kämpar för att gå vidare.
