cirkuslopporna

Det skulle vara otroligt vänligt av er om ni tar några minuter till att läsa den här texten, eftersom det rör er alla.

Jag börjar bli så fruktansvärt trött på vår skola och inte minst på den högre makten (rektorerna) som inte gör ett skit åt att elevernas motivation och betyg sjunker till botten. Ända sen jag började på XXXXX för två år sen har det återkommande problemet varit lärarna, och ingen rektor verkar ha tillräckligt med ryggrad för att kunna agera som en riktig chef. Så vad ska vi elever göra när ingen lyssnar på oss? Ska vi bara låta det vara såhär och vänta på att lärarna ska sätta orättvisa betyg på grund av att de inte sköter sitt jobb ordentligt?

 

Vi blir kritiserade för vår svaga motivation och våra otillräckliga kunskaper, men kom ihåg att det är er uppgift att vara bra förebilder. En bra lärare kan få eleverna att bli motiverade och tro på sin egen förmåga genom att själv ha motivation och brinna för sitt yrke. En dålig lärare kan förstöra det mesta genom att verka oengagerad och iskall. Varför har ni blivit lärare om ni inte är engagerade i hur det går för eleverna i skolan? Och varför klagar ni på oss för sånt som ni själva har orsakat?

Förutom att det är få lärare som vet hur man ger en riktig motivationsboost så finns det även en hel del andra problem som ingen ännu har tagit på allvar. Det mest allvarliga problemet just nu är många lärares oförmåga att kunna planera sin kurs med läxor, prov m.m. utan att det krockar med andra ämnen. En sak jag har undrat över är om ni överhuvudtaget har något system gällande planering så t.ex. inte alla prov läggs samma vecka? Som det är nu är det katastrof på riktigt; vi hinner inte med allt vi ska göra och det känns som man måste prioritera BORT vissa ämnen för att kunna klara målen i de andra.

Vissa lärare ställer helt sjuka krav och ger oss mer än vad vi hinner/klarar av. Vill ni att vi ska göra uppgifterna till hälften eller vill ni att vi ska göra dem så bra som möjligt? Ni måste också ha i åtanke att vi har fler ämnen än ett och att vi måste hinna med allt som ska göras i varje ämne.
Det värsta som finns är lärare som jämt ger oss "paralleluppgifter", vilket inte alls brukar fungera. Det är alltid bättre med EN uppgift som man gör fullt ut än en massa olika uppgifter som gör att man glömmer bort några av dem. Vissa lärare bara slänger ut uppgifter åt oss kors och tvärs men verkar knappt ha tänkt igenom hur det hela ska gå till, och dessutom utan att försäkra sig om att eleverna har förstått uppgiften och kommer att göra den. När en lärare bara ger ut en massa uppgifter som är halvt genomtänkta så blir vi förvirrade och struntar istället i att göra dem, och då får VI sen skäll av läraren. Ni vinner på att ge oss rimligt antal/rimligt stora uppgifter istället för att ge oss en uppgift som man ger upp innan man ens har börjat med (för det är ofta så det går till när lärare är otydliga).

 

Man lär sig också mer om man får tillräckligt med tid till att göra en uppgift än när man måste stressa igenom den för att hinna med. Ger ni ut FÖR krävande uppgifter riskerar ni att inte få in någonting av eleverna, istället för att få in lite åtminstone. Men ni kanske hellre står där i slutet av terminen utan betygsunderlag?

Det bör tilläggas att dessa problem kan få mig som elev (och även andra) att må väldigt dåligt över skolan då det känns som det är oss det är fel på för att vi inte klarar av allt som läggs på oss. Vi kämpar på så gott vi kan men det räcker ändå inte. Därför vore det betydligt bättre om ni kunde sänka ribban lite och i första hand se till så vi klarar godkänt i kursen, innan ni ger oss uppgifter som ligger över vår nivå.

 

Det är inte omöjligt, eftersom det faktiskt finns såna lärare på  xxxxx också.
Jag hoppas verkligen att ni - både lärare och rektorer - tar er i kragen och inser att de här problemen måste lösas innan det är försent. Det är inte roligt längre, och NI måste också inse att det här är på riktigt och inget vi bara klagar på för att vi är lata. Det här är ingen lek; det handlar om vår framtid, eller - som man också kan se det i det här läget - vår osäkra framtid.

Det här gäller såklart inte alla lärare, men allt det här är ändå saker som varje lärare bör veta om för att kunna undvika såna här problem.
Och till er rektorer: Vad sägs om att börja samarbeta lite istället för att tro att vi kommer glömma bort problemen så småningom? Vi klagar så mycket vi vill, och blir problemen inte lösta kan ni ge er fan på att vi kommer tillbaka. Ni kan inte längre sitta där och vänta på att problemen ska lösa sig av sig själva för det kommer inte hända.

Efter det här mejlet kommer några tänka "Varför byter hon inte bara skola om hon är så missnöjd?", men vet ni; om alla bara gör vad de kan så löser sig problemen. Det är så jävla enkelt. Rektorn ska inte få elever att sluta utan tvärtom - få dem att stanna.

Nu tänkte jag faktiskt hylla två underbara lärare som jag tycker förtjänar att veta om att de gör något positivt för sina elever:
yyyyyy
xxxxxxx

Motiveringen är följande: Dessa två lärare får eleverna att tro på sin egen förmåga, gör undervisningen roligare, ger motivation och är angelägna om att eleverna ska klara målen. De är engagerade i hur det går för eleverna i kursen och de är väldigt bra på att lyssna/låta oss säga vad vi tycker, samt låta oss vara med och planera. Man hänger med i undervisningen och läxor/prov/uppgifter är oftast rimliga. Ni alla kan ha nytta av att ta lärdom av dem.

 

PS. Flera av er lärare är verkligen ofantligt dåliga på att använda Fronter - skärpning!
Med vänliga hälsningar
En uppgiven liten Ellinor i ES2