Plötsligt så VET man bättre:)
När man är barn så vet man ju inte så mycket,man tycker det mesta är skojjigt, man ska lära sig så mycket och man avgudar sina föräldrar.
Så kommer de ljuva tonåren då man börjar tänka mer själv och smärtsamt inser att ens föräldrar har brister och att man vill framför altt inte höra att man är lik sin förälder:)
Haha!
Mellan 20-25 årsåldern är det så mycket man VILL göra.
Tack och lov känner jag att jag gjort sånt jag VILLE göra.
När man sedan är runt trettio är man inte lika missnöjd med sitt utseende och man kan koppla av mer.Inga krämpor,inga hinder i livet. Man är NÖJD med livet.
Man har familj,hunnit få stabilitet med man och jobb,ja livet känns helt okej!
Så får man tonåringar,då börjar man orora sej för deras framtid,skola,studier och har inte tid med sej själv.
Jaja,åldern börjar ändå ta ut sin rätt så skit samma!
Man försöker lägga det krut man har på tonåringarna!
Så rusar livet framåt och man inser,vad sjutton!!!Snart blir JAG femtio!
Nääää,det måste vara nåt FEL!
Jaja,man är inte äldre än vad man gör sej!
Nu gäller det att förvalta den kropp man har,den hälsa man har och se till att man håller femtio år till!
Vad gör man då?
Jo,man har hundar!!!!:):):)
Femtio är ingen ålder vännen.
Det är ganska skönt att ha allt det där med barn och så vidare gjort, tycker du inte ?
Jag har två år kvar till 60..... och det känns lite konstigt, för inombords känner jag mig fortfarande som 20 . Så njut av ålderns visdom och ungdomens tankesätt som du ju har gumman.